Valfunderingar

Och nu är riksdagsvalen över och valresultaten kom som shock för många finländare och många blev så shockade att de behöver behandling för post-traumatisk stress syndrom.

Själv var jag inte ett dugg förvånad när första valresultaten kom in. Jag visste att sannfinländarna skulle samla ihop ett stort antal röster från alla håll och även då den nya regeringen har inte ännu formats så kan vi med all säkerhet att säga att saker kommer att ändras och enligt mig så kommer det inte att bli bättre.

Sannfinländarna med Timo Soini i leden har alltid förespråkat konservativa värden som fokus på kärnfamiljen, religionen och nationalismen. När politiker säger att deras parti representerar dessa värden så ska man vara på sin vakt. När politiker säger att de är för ”kärnfamiljen” då kan man vänta sig kvinnoförtryckande och homofobiska attityder. När de säger att står för religiösa grunder då kan man vänta sig att abortmotstånd och intolerans mot människor som är av en annan religion eller utan religion. Och när de säger att de är patriotiska då kan man förvänta sig ”för oss eller emot oss” attytiden.

Medan fokuset ligger på Timo Soinis åsikter om bl.a abort så finns det många andra personer i sannfinländarna som har faschitiska åsikter. Inte så länge sen så blev en sannfinländsk riksdagskandidat uppmärksammat i nyheterna efter att han sa att förintelsen var överdriven, medan andra har varit medlemmar i finska nationalistiska organisation Sisu. När dessa personer hamnar i positioner där de kan styra över andra folk då kan man föreställa sig vad som kan hända. Vi kan alltid hoppas att sannfinländarna kommer att bli marginaliserade av andra partier i regeringen för att alla partier kommer tvingas att kompromissa. Men ändå så är utvecklingen som händer i Finland är lite skrämmande då ett parti som inte gjort någonting annat än att kritisera får trettiotal platser i riksdagen.