Monthly Archives: juli 2011

Kristen terrorism – en verklighet

Gärningsmannen i den norska tragedin var kristen.
Det här faktumet ifrågasätts t.ex. på kristna tidningen Dagens ledarblogg och förbises av Kyrkans tidning. Man kallar honom hellre nationalist, högerextrem eller islamofob.
Men sanningen är att han går längre i sin trosbekännelse än vad många av evl:s medlemmar gör och han var aktiv medlem av frimurarna som är en uttalad (om än i frågasatt) kristen organisation.

Jag skrev om faran i att upprätthålla den traditionsbärande kyrkan i samband med sannfinländarnas valframgång och nu känns det brännande aktuellt igen.
För vi kan inte blunda för att den här mannen identifierade sig som kristen. Helt tydligt inte på grund av de kristna värderingarna utan på grund av sin kristna tradition. En tradition som han verkar tro ligger i stark kontrast med den muslimska. Men sanningen är att kristendom och islam inte ligger så långt ifrån varandra och båda kan kapas och utnyttjas av ondskans krafter.
Continue reading

Posted in Livsåskådning | 9 Comments

Att attraheras av tragedi

Jag satt som klistrad framför nyhetsrapporteringen från händelserna i Norge i går.
Det var som en magnet som jag inte kunde slita mig ifrån. Samma sak för 10 år sedan när flygplanen flög in i WTC. Jag satt uppe hela natten och följde cnn. Jag ville veta allt och jag ville veta det först och live.

Och vid den senaste skolskjutningen här i Finland satt jag och följde händelseutvecklingen live på det ytterst tveksamma interneforument flashback, helt enkelt eftersom det var där den bästa rapporteringen fanns. Trots att man öppet och cyniskt spekulerade i om det skulle bli ”rekord” i antal döda…

Continue reading

Posted in Livsåskådning | 2 Comments

Abortdiskussioner och pappor

Marcus Birro har tagit upp abort i Expressen (och på Hbl rasar en debatt i kommentarfältet). Enligt artikeln vill han ta upp mannens roll. Det kan man förstå då han själv haft så dåliga erfarenheter med för tidiga födslar med dålig utgång med egna barn. Han har velat bli pappa och sörjt. Men jag undrar i hur många fall där pappan faktiskt vill vara involverad i graviditet och sitt barns liv som mamman gör abort? Finns en älskande och väntande fader med i bilden gissar jag att abort inte är det första man kommer att tänka på, åtminstone i vårt samhälle.

Continue reading

Posted in Etik & moral, Humanism, Livsåskådning | Tagged | 1 Comment

I <3 fantasy

Den här senaste veckan har mitt SF/fantasy-jag fått sig en massa näring. Såg sista Harry Potter-filmen på bio. Har sett fem avsnitt av TV-serieversionen av George R.R. Martins Game of Thrones, och beställt den senaste boken i Martins fantasyserie som läsarna väntat på i sex år. Och detta veckoslut är det Finncon i Åbo (ska gå dit imorgon med ungarna, och min mamma också faktiskt…).

Ända sedan jag blev bokmal i 7-8-årsåldern har jag älskat fantasy (sci-fi i lite mindre grad, men det går an i film). Alla böcker som handlade om Olle som fick en ny cykel, eller Elin som mobbades i skolan orkade jag knappt se på. Nej, det skulle vara Narnia, Den oändliga historien, Trollkarlen från Oz; författare som Meredith Ann Pierce och Diana Wynne Jones.

Continue reading

Posted in Livsåskådning, Vardagsfilosofi | Tagged , , | 4 Comments

Tankar om Skribaläger

Nu i semestertiderna hinner jag lyssna ikapp lite Svängrumprogram
Det senaste berörde ju mig i alla högsta grad när det handlade delvis om skriftskoleläger. Jag jobbar ju med detta och är precis i vaakumet mellan två läger på Lekholmen som är Helsingforsförsamlingarnas Skriba-ö.

Några reflektioner kring programmet som besökte både ett skribaläger och ett prometheusläger (ett religiöst och politiskt obundet ”skriba”läger).
Continue reading

Posted in Livsåskådning | 1 Comment

Älska Gud och gör vad du vill!

Vägen är smal men livet är brettSommarläste en bok av Carl-Henric Jaklund – Vägen är smal men livet är brett
Den var kort så det tog inte mer än ett par timmar, men igen så gläds jag över att hitta nån som tänker som jag. Det är alltid kul med nya perspektiv, men ibland vill man bara ha bekräftelse och för mig gjorde Jaktlund precis det.

Hans huvudpoäng är att den kristna tron är paradoxernas tro. Att den betonar både nåd OCH sanning, att Jesus var både människa OCH Gud, att sann andlighet handlar om både en inre OCH yttre resa. Den här poängen är absolut ingen nyhet, men det verkar vara det som människor har allra svårast att ta till sig, vare sig de kallar sig kristna eller inte. Jag har själv problem med att ta till mig det märkliga konceptet. Men samtidigt så är det självklart. Continue reading

Posted in Livsåskådning | Kommentering avstängd