Monthly Archives: oktober 2011

I dag firar vi gaudiya vaishnavas Govardhana Puja, en fest till äran av Krishnas lila var han lyfter upp en berg och balanserar det på sitt lillfinger för att glädja sina hängiva och reta halvguden Indra.

Lila betyder ungefär lek, men är inte riktigt samma sak. Ordet används för att beskriva olika händelser i Krishnas liv för att betona att han inte är bunden vid karma så som vanliga själar eller ens gudar. Han gör precis vad han vill, han leker på olika sätt för att lära eller underhålla oss och sig själv.

Krishna är inte en domare som skickar människor till himlen eller helvetet. Han är inte en kung som sitter på sin tron och tar emot dyrkan av sina underlydanden. Han är inte en skapare som måste jobba från morgon till kväll med att ta fram planeter och fylla dem med invånare. Alla dessa uppgifter sköts enligt den hinduistiska världsbilden av olika gudar, men de har alltså inte samma friheter som Krishna, och därför anser vi att han är den högsta guden: den som har perfekt lycka, perfekt kärlek och perfekt frihet.

Men det som kanske är mest intressant om Krishna är att de som är hans näraste och käraste inte alls är medvetna om att han är gud. De älskar inte honom av rädsla eller plikt, utan för att de anser att han helt enkelt är så oemotståndlig.

När Krishna blir sur på Indra, halvguden som ansvarar för vädret, och säger att i hans hemby Vrindavan ska alla dyrka Govardhanaberget i stället för Indra, hämnas Indra med att försöka dränka hela byn med störtregn. Men Krishna går till Govardhana och lyfter upp hela berget som skyddar byns invånare och deras kor som ett gigantiskt paraply. Och vad gör hans vänner, de små pojkarna som vallar kor tillsammans med honom? De tänker: Vi måste hjälpa honom! De springer fram med käppar i händerna och stöder Govardhan-berget med dem. De litar inte på att han skulle klara av att själv hålla den tunga berget, han är ju bara en liten pojke i deras ögon, deras kära vän. Och i dag ber vi att vi också en gång får delta i denna lila tillsammans med Krishna och hans vänner.

Måste ta det här med internetskräcken ett varv till.  

Med iphones senaste uppdatering kom en trevlig liten app som heter hitta vänner. Den berättar för de som du tillåter exakt var du (eller din telefon) är. Alltid.
Många tycker det här låter läskigt, precis  på samma sätt som det är läskigt att google i teorin har tillgång till dina mail och att facebook äger dina bilder.

Varför skulle vi behöva veta exakt var våra vänner är?
Jag kan komma på tusen anledningar till hur det här om det slår igenom kan underlätta våra liv.
men det jag istället börjar undra är:
Vad har alla ni som är så skeptiska för spännande hemligheter?
Jag vill också leva ett sånt liv där man måste färdas inkognito. där man måste dölja vilka sidor man surfar på och där mailväxlingar måste krypteras.
Lillebror ser mig hela tiden och det gör dom flesta andra också. Det tycker jag mest är trevligt.

Synd bara att jag inte kan bjuda på mer spänning än så här…  

Päivi Räsänen, vår inrikes minister, vill skärpa invandringslagarana. Anledningen? Jo, hon anser att reglerna för anhöriginvandring är liberalare i Finland än i andra länder, vilket enligt henne lockar asylsökande till landet. http://hbl.fi/nyheter/2011-10-25/rasanen-forbereder-skarpning-av-invandringslagarna Men helt nyligen läste vi att antalet asylsökande har minskat till 30 % i Finland. Så någonting gör vi rätt, det är säkert, för vi har dessa fina siffror som minister kan stoltalisera över. Men nope, det räcker inte, vi ska göra ännu bättre ifrån oss. Vi ska se till att den som kommer till Finland och råkar få tillstånd att stanna, ska också vara ensam. Inga släktingar eller kusiner, inte ens fosterbarn som kommer och förpestar vår tillvaro. Inte en mormor som kan passa sitt barnbarn (som min mamma gjorde) medan man jobbar eller går i skolan. Medan man i n t e g r e r a s. Continue reading →