Debatt om rasism lyfts igen i vårt samhälle. Mycket tack vare den insiktfulla insändare som Rebecca Holm har skrivit i Hbl några veckor sedan. Även dagens Helsingin Sanomat tar upp resultat av en enkät som tidningen har gjort med finska läsare utomlands. Enligt den uppfattas Finland som ett intolerant och rent av rasistiskt land. Under flera veckor kunde vi ta del av olika åsikter och funderingar om hur vi ska ändra på den här negativa trenden. Många ansåg att skola är ett naturligt forum för den här förändringen. Det är självklart att allt vi gör borde genomsyras av respekt för andra. Men jobbet ska inte börja i skolan, den ska fortsätta där!
Som vuxenindivid och som förälder är det vår uppgift att starta processen. Hur? Vi ska börja med att kartlägga vilka fördommar vi själv har. Oavsett om vi är födda i Finland eller inte, fördomar har vi alla. Vi tror att om vi inte klär våra tankar i ord att det inte syns på oss vad vi tänker. Men där har vi fel. Det syns, tro mig. På vårt sätt att gå, le, titta eller inte titta. Jag brukar säga att det vi tänker syns också på våra öronsnibbar! Detta signaler vi sänder tas emot av våra barn och unga även om det inte var vår mening. Och då har vi satt igång en cirkel som sedan är svår att bryta av i skolan. Men som sagt startar vi processen hemma kan skola tillsammas med oss fortsätta.
Mig ändå oroar att vi inte kan föra envärdig och konstruktiv diskussion med alla farhågor som folk har angående invandringen. Någon borde leda processen och föra oss vidare från punkten vi befinner oss idag. Men vem är NÅGON?

Jag har varit en gamer sen jag var 9 år.
