Vad är det som gör att en människa vågar släppa taget – att göra ett uppbrott från någon eller någonting? Det funderar vi på i veckans Svängrum, där vi intervjuer tre personer som har gjort olika former av uppbrott.
”En dag var det som att hjärtat bara skrek –nu är det dags att göra allvar av den här som du har tänkt på så länge.” Så beskriver journalisten och författaren Maria Sveland stunden då hon slutgiltigt bestämde sig för att skilja sig från sin man. Det tog flera år för det svåra beslutet att mogna – men efteråt har Maria varit väldigt glad att hon skilde sig. Hon och vännen Katarina Wennstam tog tillsammans initiativet till antologin ”Happy, happy – en bok om skilsmässa” där 10 kända svenska kvinnor skriver om sina skilsmässor ur ett positivt perspektiv. I Sverige är det inte alla som har gillat den synen på skilsmässor, och författarna har fått utstå en hel del kritik.
Vi intervjuar också Markus Haakana, som sade upp sig från sitt fasta jobb som journalist för att starta företaget Keittiökaveri, vars affärsidé går ut på hemleverans av färdiga matkassar. I Svängrum berättar Markus om sin rädsla för att fastna i en yrkesroll han inte mera brann för och sakta men säkert bli bitter över att inte våga göra det han egentligen ville.
Sanna Henrichsons uppbrott var både fysiskt och pyskiskt, i och med att hon flyttade till andra änden av världen för kärlekens skulle. Idag ångrar hon ingenting och känner sig hemma både i Finland och på Nya Zeeland, men samtidigt längtar hon ofta till det landet där hon inte är.
Gäst i veckans Moralväktare är författaren Sanna Tahvanainen, som bland annat funderar på otrohet och det etiska i att använda smink som testats på djur.
Programmet om uppbrott sänds på Radio Vega söndagen 4.3 klockan 11, repris tisdag 6.3 klockan 11.03 – hoppas att ni lyssnar!
Hej,
Jag håller med mycket som sades i inslaget. Jag vill till påstå att ett bra och givande förhållande (minnen till det) kan förstöras med en utdragen skilsmässoprocess. Jag vill också framhäva det där med barn. Om man avstår från att skilja sig, med motiveringen ”att vi håller i hop för barnens skull”, då överför man på barnen skulden för sin oförmåga att göra beslut. En sådan skuld som barnen inte borde överhuvudtaget belastas med.
Barn klarar förvånansvärdt bra skilsmässor bara man är ärliga till dem och framförallt inte talar illa om den andra föräldern till barnen.
Om det finns problem i skilsmässor, så är det de vuxna som har skapat dom.
Till den som funderar på att bryta upp
Det krävs mod att bryta upp.Ofta är det kanske kvinnorna som alltför länge står ut med en narcissistisk man. Dylika personlighetsstörningar går egentligen inte att bota.
Därför måste den parten som lider (narcissisten lider absolut inte av den dåliga relationen utan kan tvärtom njuta av sin maktställning och att det finns någon som säger ”nog är du bra..”)som måste ta det svåra beslutet. Att bli övergiven är en oerhörd kränkning för narcissisten.
Därför är det nödvändigt att planera ”uppbrottet” noga. Kanske för barn i säkerhet , ordna med någon typ av ”backup” stöd ifall det riktigt krisar till sig.
Ändå lönar det sig att ta beslutet. Att gå i en annan riktning. Att välja sig själv. Att man inser att man är värd ett bättre liv..(Lycka till alla som funderar på dessa frågor.)
Framtiden kan bli bra ,men det krävs nog mod.
”Bryt upp , bryt upp ! Den nya dagen gryr..Oändligt är vårt stora äventyr!” (K.Boye)