Det frågades på twitter om det var nån som var ett fan av något och på vilket sätt det fick uttryck i ens liv.
Jag började med att svara att jag är lite för cynisk för att vara ett fan. Jag håller på ett hockeylag, men skulle inte ställa mig i klacken och ropa hejaramsor. Jag har favoritartister men skulle inte åka jorden runt för att se dem uppträda. Mina känslor är inte riktigt tillräckligt starka för det. Jag är inget äkta fan av varken SAIK eller Björk
Sen när jag tänkte ett steg till kom jag på två teknikföretag som jag kanske är fan till. Och definitionen på fan är att jag köper deras produkter, berättar om deras förträfflighet för alla som jag träffar samt har stort överseende med eventuella skavanker… Men det är nog ändå långt kvar tills jag kan kalla mig för ett äkta fan av varesig Apple eller Nintendo
Men till sist kom jag på vad jag är ett äkta fan av…
Nämligen Kyrkan…
- för ett äkta fan älskar sitt lag tills allt hopp är ute
- ett äkta fan engagerar sig och tror, hoppas och drömmer. Både i med och motgång
- ett äkta fan satsar sitt liv, sin tid och sina pengar på sitt lag
- ett äkta fan ställer höga krav på ledning och spelare för sitt lags skull
- ett äkta fan är övertygad om att en dag så får vi lyfta bucklan
Det är dock ingen dans på rosor att vara Kyrkfan
Man får dras med extremt dåliga värvningar, olika falanger av huliganer, konstiga taktiker, dåliga resultat, obegripliga hejaramsor, fula matchdräkter och oanvändbara hemmaarenor. Många gånger är jag beredd att ge upp, kasta in handduken, börja heja på nått annat lag eller skaffa ett helt annat intresse.
Men så mitt i allt så får man se en glimt av klubbens kärna
En genialisk spelidé som bygger på kärlek, kanske den svåraste taktiken som man kan ge sig på. Och hur omöjligt det än verkar att hålla sig till den här spelidén så har jag än inte hittat någon annan klubb som gör det bättre, ingen annan klubb som har en huvudcoach som ens är i närheten av kyrkans.
Hur hopplöst det än känns så tänker jag fortsätta supporta kyrkan ännu ett tag
…för det finns inget bättre
läs mer på www.relevantkyrka.wordpress.com
Det tog mig en stund att inse att ”fan” i rubriken inte anspelade på djävulen. Speglar kanske vår olika syn på kyrkan. Jag ser också de där grejerna du säger att du får dras med. Men därutöver undrar jag om det finns något mer djävulskt än den där genialiska speliden: ”Du är älskad just sådan som du är,… bara du är supporter”?
Jag tycker som vanligt att du är fyndig och klok på en och samma gång. Jag är väl också ett stundtals olyckligt kyrkfan får jag säga.
Daniel,
kul skrivet, och så förbehållslöst kärleksfullt. Hoppas du inte glömmer hur lätt det är att halka på ett bananskal och komma till helvetet, som romersk-katolska kyrkan för nåt år sedan konstaterade var en verklig plats. Om man nu tror på kristendomens dogmer får man nog vidga sin syn och konstatera att det bygger på löften och hot.
Och Daniel, religionen har inte monopol på kärlek; man kan älska även som icke-religiös. Det är då en ren kärlek utan krav på renhet eller lojalitet, och utan hot om evig smärta. Bergspredikan är bland det finaste och kärleksfullaste som skrivits, men vart tog kärleken vägen under de sekler kyrkan var mäktig? Mycket snack och lite verkstad. Och vari ligger det kärleksfulla i att kontrollera människors sexliv, vad dom äter, vad dom tänker. Tankebrott är en totalitär brottsrubricering som för tankarna till Orwell och inte till en kärleksfull Gud. Jag inte bara tror att det inte finns någon Gud, jag hoppas också av hela mitt hjärta att en sån tyrann inte existerar.
tack för kommentarerna. Några vidare tankar:
@Micke: Det var kanske lite meningen också med att använda ”kyrkfan”, en rolig dubbeltydighet. Sen så tror ju jag och många (men inte alla) med mig att Guds kärlek är lika stor till alla oavsett om man är supporter eller inte. Men som sagt, det är inte alla supportrar som riktigt greppat konsekvensen av det och när man fattar det så blir strategin ännu svårare att följa…
@Tomas: tack
@Anders: Jag glömmer inte det, för jag delar inte den synen på helvetet. Jag är smärtsamt medveten om att en av kyrkans dåliga strategier genom åren har varit just löften och hot och för det finns inget försvar. Kan också bara tugga i mig konstaterandet om att kyrkan totalt misslyckades när den (vi) kom i maktposition. Enligt mig så skulle kyrkan aldrig ha tagit den rollen, ännu en gigantisk felberäkning med ödesdigra konsekvenser.
Jag förstår och sörjer över att du har den Gudsbild som du har, det är ett tecken på kyrkans totala genomklappning i sina försök att förkunna evangeliet och nånting som vi antagligen får stå till svars för på domens dag (vad nu det är).
Jag är också fullt medveten om att man kan älska även som ickereligiös. min tro är ju att gud har skapat alla människor till sin avbild och gett dem förmågan att älska. Många gånger lyckas man bättre utanför kyrkan än innanför.
Gillar att vi har samma favoritbibelställe, bergspredikan. Tror också att du skulle gilla Jesaja 58 där Gud läxar upp sitt folk. En uppläxning som är minst lika relevant idag…
Daniel,
du skriver: ”Jag förstår och sörjer över att du har den Gudsbild som du har, det är ett tecken på kyrkans totala genomklappning i sina försök att förkunna evangeliet…”
Och du ska veta att ni verkligen har legat i för att få in mig i den kristna fårskocken – under hela skoltiden i unga år utsattes jag liksom de flesta andra barn för er indoktrinering, eller det du kallar förkunnande av evangelium. De påtvingade kyrkobesöken med min farmor minns jag som långtråkiga och sövande. Ett tips kan vara att göra studiebesök hos sekter som Livets Ord i Uppsala – där är det drag under galoscherna. Har lyckats smyga mig in vid tre tillfällen och fick uppleva allt från predikande av evangelium till hysteriskt tungomålstal och helbrädgagörelse. Handpåläggning och cancern var botad. Det var skrämmande och skrattretande, men mest det förra då flertalet av besökarna var under 20 år gamla. Masshysteri är alltså mitt tips. Med inslag av mirakel. Eller gör ni inte mirakel längre?
Det finns många kristna som betonar vikten av mirakler.
För mig är det inte så viktigt längre. Jag lockas inte heller av det du kallar för ”drag under galoscherna” =)
Men vi människor är olika och jag tror att Gud kan möta oss på olika sätt utifrån våran situation.
Daniel,
är mirakler inte viktiga för dig? Det var märkligt då dessa är en grundpelare i kristendomen. Jesus mirakler, framför allt hans återuppståndelse, är för många orsaken till att vara kristen. Eller kanske bättre uttryckt, det avgörande beviset för Guds existens.
Du missförstår. För mig personligen är det inte längre viktigt att få uppleva ”övernaturliga” mirakler. I den mån jag har upplevt det så har det inte stärkt min tro i det långa loppet. Däremot finns det många som ser mirakler som en avgörande och viktig del av sin tro.
Men jesu uppståndelse är absolut ett mirakel som jag inte vill vara utan. Jag tänkte att du syftade till mirakler i nutid.
Av någon anledning har mirakler minskat med tiden. Om jag möter en man på gatan som säger att jag måste göra som han säger därför att hans mamma aldrig haft sex, skulle jag knappast bry mig. Än mindre om han förvandlat vatten till vin, mitt favoritmirakel. Inte ens om han tidigare påstods vara död och sen vandrade på gatorna skulle göra att det han sa var sant, eller att han var Guds son. Jag ger er alla mirakler, men ni står fortfarande där ni började – med en tom säck.
Då jag nu återkommit från en 3 månaders vistelse i Torneå och igen sitter framför datorn, ser jag att det varit rätt sparsamt med inlägg och kommentarer på Svängrum. Tydligen har också andra hållit semester.
När jag läser kommentarerna ovan, kan jag inte låta bli att undra hur länge ni vill hålla er utanför och inte ta del av den ofantliga och upplysande information, som nu finns tillgänglig för mänskligheten t.ex. via de kanaliseringar Kryon ger via Lee Carroll. Via hans (men även via andra) klara kanaliseringar förklaras de mångfacetterade frågor människan ställt sig genom tiderna.
Toran, Bibeln och Koranen, till vilka ofta hänvisats här är delvis kanaliserade budskap, delvis skrivna av människor behärskade av sitt ego. Texterna i dessa skrifter har ändrats ett flertal gånger av makthavande påvar, kejsare, kungar, vid kyrkomöten och av översättare. Varför mera bråka om gamla skrifter, när så mycket ny förklarande upplysning finns tillgänglig? Jag ville föreslå för någon nyfiken att börja med at lyssna på t.ex. en minikanalisering
http://www.apfn.org/apfn/reserve.htm audio.kryon.com/en/Cruise Day 2 mini.mp3
Lyssna utan fördömande förbehållslöst bara med hjärtat som soll. Och Daniel och Anders, minns era farmödrar när ni (som jag hoppas) lyssnar, för ni är deras enormt älskade gossar!