Redan de gamla grekerna kände till musikens möjligheter att påverka. Platon lär ska ha sagt att det var fritt fram för de andra att bestämma över vad som helst i staten så länge Platon själv fick bestämma över musiken. I veckans Svängrum diskuterar musikkännarna Janne Wass och Åke Grandell musikens möjlighet att påverka både i samhället och på individnivå. Vilken betydelse hade bluesen för slavarnas frigörelse? Vad hände egentligen inom musiken på 60-talet och var punken den sista musikstilen som på allvar kritiserade samhället?
Journalisterna Johanna Koljonen och Andreas Ekström har skrivit en bok om mediefenomenet Carola och hur tron har löpt som en rör tråd genom hennes liv. Vi intervjuar Johanna Koljonen och frågar bland annat ifall hon tycker att den uttalade tron snarare har hjälpt eller stjälpt Carolas karriär. I och med den här musikaliska sändningen ger sig Svängrum ut på grönbete, och återkommer senare i höst. Under tiden får ni gärna höra av er med respons eller förslag på teman ni vill att vi diskuterar i programmet på adressen svangrum@yle.fi. Vi önskar alla lyssnare, läsare och bloggare en riktigt skön sommar!
Blev glad av att höra ett snack om ett tema – musik/politik – som annars förekommer bara en dag om året i Vega om ens då, nämligen på första maj. Bra kommentar av Åke Grandell om musik som medel för slavarna att göra uppror eller hålla dem på mattan. Men frånsett ÅG:s hänvisning till Platon påminde progget samtidigt om hur extremt anglosaxisk och grund vår popkultur=vårt tänkande är idag, vi tänker blues men inte rembetiko eller fado eller italienska nidvisor typ Bella ciao, vi tänker Guthrie, Seeger, Dylan men inte Brel, Vian eller Marseljäsen, Internationalen, Vapauden kaiho, vi tänker kort sagt USA/England, punkt. Utanför prog. hamnade f.ö. politisk rap typ Public Enemy och Les negresses vertes. Och vad sjunger man i dagens högaktuella demokratirörelser, t.ex. i arabvärlden, på Tahrir-torget, eller i Burma?