Author Archives: Jenny

About Jenny

Är 33 år. Bor i Åbo med man och två små barn (6 och 3 år). Strävar efter att få arbeta med det jag alltid tyckt om att göra, nämligen skriva och teckna. För tillfället går det riktigt bra: skriver på en avhandling i konstvetenskap, gör illustrationsarbeten för bland annat läromedel, och arbetar på en barn- och ungdomsbok. Har bloggat från och till ända sedan 2006, och kommer ofta in på etik- och moralfrågor (men också väldigt mycket annat). Vad tror jag? Har så länge jag minns varit agnostiker med mycket dragning till ateism. Tycker egentligen inte om att definiera det jag tror om världen med hjälp av –ismer (så säger väl alla: ”No one thing defines me!”), men tänker ändå rätt ofta feministiskt, ekologiskt, (post)humanistiskt, liberalistiskt, naturalistiskt, existentialistiskt och hedonistiskt. Vad betyder det här? Jag säger som Sokrates: det ända jag vet med säkerhet är att jag ingenting vet. Men det är klart att som kännande, tänkande, empatisk människa med ganska bra självkänsla så har man åsikter om vad som är rätt och fel. Men jag är också öppen, och beredd att alltid ifrågasätta det jag tror. Här är min egen blogg: http://kolofont.wordpress.com. Och på Twitter heter jag @littleessays

Hej då och tack för mig!

Jag kommer att sluta skriva för Svängrum nu. Ett år är en rätt passlig tid att fundera på livsåskådning här och jag kommer att gå vidare med att blogga på andra ställen (är med om att starta en ny blogg nu för ett biämne som jag undervisar i på Åbo Akademi: Visuella studier). Dessutom kräver en del andra projekt mer tid och koncentration av mig och klarar inte av att göra den här bloggen rättvisa då.

Kan säga att min tid här har varit både givande och frustrerande. Men det är rätt sorts frustration som uppstått när man själv provocerats och blivit tvingad att tänka efter vad det är man egentligen tycker och tror. Kan inte säga att jag ändrat mig i något stort, men jag har nog lärt mig väldigt mycket om mig själv… och om hur det fungerar att diskutera på en blogg. Jag tackar för alla kommentarer och intressanta synpunkter jag fått ta del av! Och tack till mina medbloggare som skrivit så fina och utmanande texter och gett av sig själva!

Jenny

Posted in Livsåskådning | 5 Comments

En grön i Soinilandia

Tittar med stort intresse på hur de olika stadsdelarna i Åbo röstat. Soini fick mest röster där jag bor (området Perno och Pansio), i jämförelse med övriga stadsdelar. Och detsamma gäller Arhinmäki. Visst kom Niinistö etta och Haavisto tvåa också här, men Niinistö fick klart mindre röster än i andra delar av Åbo. Intressant att se att stödet för Niinistö gick över 50 % på Hirvensalo. Haha.

Men är fascinerad av min egen stadsdel. Om jag inte har helt fel finns här hög arbetslöshet, inte så hög inkomstnivå och dessutom mycket invandrare. Och sen finns här ju typer som jag som har lågt ekonomiskt kapital men mycket kulturellt (jag menar hög utbildning).

Continue reading

Posted in Etik & moral, Livsåskådning | Tagged , , , , | 3 Comments

Jag hittade barnboksguld

Richard Dawkins har gett ut en barnbok som heter The Magic of Reality. Boken är illustrerad av en av mina favoriter: Dave McKean. Lustigt nog hade jag glömt honom, och utan att inse det gjort mina senaste illustrationer i en stil som liknar hans (åt fotokollagehållet alltså). Hur som helst så ska boken ges ut på svenska i vår! Den bara måste jag skaffa och läsa med ungarna.

Blev riktigt entusiastisk och inspirerad. Något liknande skulle jag själv vilja göra. En lärobok har jag illustrerat, den kom nyss ut (Kampaukset, SanomaPro 2011). Visserligen sprider den kunskap om frisyrer, kanske inte så tungt och vetenskapligt det, men det var det roligaste jobbet jag någonsin haft.

Posted in Livsåskådning | Tagged , , | 1 Comment

Behövs feminismen fortfarande?

Det har jag grubblat på den senaste tiden. För det första har jag känt att det hela tiden blir ”värre” att förespråka ett feministiskt perspektiv, eller säga att man är feminist. Det verkar dessvärre fortfarande vara väldigt provokativt. Men är det provokativt på samma sätt som på 70-talet, eller provokativt på ett nytt sätt (det behövs inte mer)?

Continue reading

Posted in Humanism, Livsåskådning | Tagged , , , | 4 Comments

Livsråd (till unga konstnärer)

En lista med råd för livet som jag kan hålla med om nästan till 100 % hittade jag på Const-bloggen. Råden är menade för en yngre generation, de som nu håller på att bli vuxna och har ambitioner med sina liv (t.ex. konstnärliga). Skrev förresten själv om temat unga bloggande kvinnor på min egen blogg också igår, men kom aldrig så långt som att ge råd…

Continue reading

Posted in Livsåskådning, Vardagsfilosofi | Tagged , , , | 2 Comments

Lyd inte, fly!

Läste detta blogginlägg av Sam Harris redan på hösten (måste ju kolla in honom då flera som kommenterar här tycks ha läst hans The Moral Landscape), men texten blev kvar i huvudet på mig av någon anledning. Han skriver om våld och självförsvar. Främst detta budskap började jag tänka på:

If you get nothing else from this article, engrave this iron law on your mind: The moment it is clear that an assailant wants more than your property (which must be assumed in any home invasion), you must escape.

What if your attacker has a knife to your child’s throat and tells you that everything is going to be okay as long as you cooperate by lying face down on the floor? Don’t do it. It would be better to flee the house—because as soon as you leave, he will know that the clock is ticking: Within moments, you will be at a neighbor’s home summoning help. If this intruder is going to murder your child before fleeing himself, he was going to murder your child anyway—either before or after he killed you. And he was going to take his time doing it. Granted, it is almost impossible to imagine leaving one’s child in such a circumstance—but if you can’t leave, you must grab a weapon and press your own attack. Complying in the hope that a sociopath will keep his promise to you is always the wrong move.

Vad skulle man göra i sådan situation? Även om det klokaste ur överlevnadssynpunkt är att fly och lämna sitt barn (och hoppas att man kan rädda honom eller henne senare?) så hur skulle man känna efteråt om man själv är den enda som överlever en sådan attack? Så klart är överlevnad något som vi strävar efter, men vill man överleva om man samtidigt måste lämna någon när och kär i våldets grepp?

Continue reading

Posted in Etik & moral, Vardagsfilosofi | Tagged , , | 5 Comments