Ingen kan förneka att bibeln spelar en stor roll i vårt (dvs Västeuropas) kulturarv. Känner man inte till bibelns berättelser missar man många poänger och allusioner i både klassisk och modern litteratur, konst och musik. Jag opponerar mig starkt mot dem som tycker att bibeln borde avskaffas eller plockas bort till exempel ur skolundervisningen.
På samma sätt ger den grekiska mytologin en extra dimension åt upplevelsen då man beskådar stjärnhimlen, då man läser verk som James Joyces Ulysses eller då man går på operan och ser Orfeus i underjorden. Också fornnordisk mytologi dyker upp i många sammanhang, och i dagens allt mer mångkulturella samhälle är man handikappad om man inte har ett hum om islam eller buddhism.
Men ingen förväntar sig att jag skall tro på att den grekiska mytologin beskriver sanna händelser eller att dess gudar har en verklig existens. På samma sätt kan man njuta av den kristna mytologins kulturvärde utan att behöva blanda in frågor om sanning eller trovärdighet i ekvationen. Båda mytologierna innehåller sedelärande berättelser och hjältedåd blandade med ofta tvivelaktig moral och rena fantasifoster (som att solen stannade mitt på himlen hela dagen).
Så mitt råd är: bejaka bibeln och andra mytologier – de är en del av mänsklighetens kulturarv.


